Glömde berätta…

…i förra inlägget att jag var så förutseende och medveten om kommande hunger senare under kvällen att jag satte i mig allt smör som fanns smörskålen som i tidigt skede hamnade på bordet tillsammans med tre nybakade små brödskivor. Jag åt en av dem eftersom den var så liten och VANSINNIGT god, men de andra två små rackarna fick alltså ligga kvar på serveringsplankan. Smöret däremot försvann allt eftersom ner i lilla maggen. Tänkte att det kanske skulle dämpa kommande hunger och sötsug. Det fungerade. 🙂

Mol allena

Jag är i Åre, på finhotell, alldeles ensam. Ett hotell där allt kostar alldeles för mycket och det är omöjligt att vara ekonomisk. Det är omöjligt att inte bränna mer pengar än vad som var tanken. Det blir så när ett glas vin kostar lika mycket som en hel flaska av det halvfina slaget på Systembolaget och när maträtterna är så små att man bara måste äta mer än huvudrätt och man önskar att det fanns en korvmoj runt hörnet att handla hos efter middagen. Så här är det alltid på finare hotell enligt min erfarenhet, men jag blir frustrerad ändå.

Inte blir det bättre av att allt de lagar innehåller en ansenlig mängd socker (det känns både på smaken och hur jag mår efteråt) som gör att jag är vrålhungrig någon timme efter att jag har ätit. Vad gör man då? Det finns ingen affär här i närheten. Man är utelämnad till att antingen äta mer i restaurangen (personlig konkurs någon?) eller köpa något tuggbart i receptionen. Det tuggbara som finns att välja på är mjölkchoklad, schweizernöt, chips, Djungelvrål, halstabletter och strutar med Årechoklad. Allt till överpris såklart. Så alternativen är att antingen överleva ett helvetiskt sockersug under kvällen eller äta godis och åtminstone vara nöjd och glad en stund.

Igår kväll föll jag för en kombination av galen hunger och sötsug och köpte en strut Årechoklad, vilket jag ansåg vara en mildare grad i helvetet av de andra val som fanns. Inte bra, men bättre än de andra. Hur det går ikväll vete tusan.

Jag har insett något om mig själv också. Jag har inga som helst problem att spendera tid på spaavdelningen själv. Inte att traska omkring i omgivningarna ensam. Inte heller att sitta och äta i loungen eller äta frukost. Jag sitter och slösurfar på mobilen och är helt tillfreds med tillvaron. Inga problem alls. Att sitta på restaurangen och äta middag på kvällen däremot, där befann jag mig faktiskt lite utanför min bekvämlighetszon. Det känns inte lika okej att sitta och lysa upp det skumma ljuset på restaurangen med mobiltelefonen och då har jag inte mycket annat att göra än… Ja, ingenting. Bara sitta där som ett annat fån och det är jag inte helt bekväm med. Det visste jag inte innan, men nu vet jag det.

Hur som helst så är det ett väldigt fint hotell med trevlig personal, god mat och en massa braiga bekvämligheter. Överpriser så det sjunger om det, men bortsett från det har jag inget alls att anmärka på. Och nu tror jag faktiskt att jag ska slänga på mig bikinin igen och gå ner till spaavdelningenen och lägga mig i den varma utomhuspoolen i mörkret en stund. Förhoppningsvis är det folktomt där precis som det var tidigare idag.

So long!

Hej!

Tänkte bara kika in och säga hej. Det var ett tag sedan sist och det har hänt mycket det senaste halvåret. Så mycket så det inte riktigt känns som att den här bloggen är jag längre. Nu funderar jag på att starta upp en ny istället. Igen. Men jag har inte gjort det än och jag säger till om det blir så.

Förresten, jag hamnade helt oprovocerat i en diskussion om hur spädbarn ska sova idag. Fråga mig inte hur vi kom in på det ämnet för det har jag verkligen ingen aning om. Hur som helst så förfasade sig personen jag pratade med om att folk låter sina nyfödda sova i sängen med föräldrarna och tyckte att det var högst oansvarigt för ”man kan ju faktiskt lägga sig på dem i sömnen!”. Nu har det dessutom kommit någon studie som visar att att fyra av tjugo barn som dör i plötslig spädbarnsdöd har sovit med föräldrarna i sängen och därmed hade studien visat att det var farligt. Så det så. Då frågade jag henne hur resterande sexton av de tjugo avlidna barnen hade sovit. Därmed var den diskussionen slut som genom ett trollslag. Håhåjaja…

Wow! Min jättebebis utvecklas! ;)

På bara några timmar har J lyckats ställa upp en flaska som har stått ”fel” sedan i maj (!) på rätt plats, stängt en skåpslucka på eget bevåg (det kan iofs vara jag som har gjort det av bara farten men jag kan inte minnas det så jag tror banne mig att det var han), burit ut älgfärs till frysboxen i ett annat hus på gården (efter att jag påmint honom, men han gnällde inte över det) bestämt vad vi ska äta ikväll (på min inrådan och efter ett litet snällt hot om att han får åka och köpa något i värsta fall, fast han gnällde inte över det heller) och köpt med sig grädde på väg hem från gymmet. Det känns nästan lite overkligt faktiskt, men kul att det går framåt i alla fall… 😉

Nu vet jag!

Nu tror jag mig veta varifrån min sjukliga trötthet kommer. Fisk. Jo, jag tror faktiskt att det är så även om det låter konstigt även i mina öron.

Tanken slog mig igår kväll. Jag vet inte hur jag fick för mig det, men plötsligt dök tanken upp och nu när jag har funderat en del på det tror jag minsann att mina intensiva fiskätarperioder sammanfaller med mina intensiva sovanästanjämtperioder. Hur sjukt? Sjukt.

Jag vet inte än om det bara gäller lax som är det jag äter mest eller om det gäller alla sorters fisk. Och om det bara gäller lax, gäller det då både vildfångad och odlad eller bara det odlade skräp som är lättast att få tag på och som jag därmed tyvärr oftast har hemma?

Den här veckan har jag hittills bara ätit lax, ingen annan fisk och inget kött, för att försöka tömma vårt frys nu när J är på älgjakt i Värmland. Han har gnällt en del så fort jag har andats förslaget att vi ska äta fisk den senaste tiden så jag tyckte det var en bra idé att äta upp vårt laxlager när han ändå inte är hemma. Det var det kanske inte med facit i hand…

Idag har jag haft en känsla av att jag nästan skulle kunna döda för att få äta kyckling så när jag ändå var i mataffären och provianterade inför pojkvaskerns hemkomst passade jag på att köpa färdiggrillad kyckling som jag med en grottmänniskas intensitet satte i mig när jag kom hem. Ett par timmar senare var energin på topp och jag har fått mer gjort de senaste timmarna än jag har fått på hela veckan hittills. Inte har jag sovit heller. Inte ens gäspat. Skumt är bara förnamnet.

Fisk

Inte lämplig för Majsan tydligen.

(Bild lånad från Ica.se)

Tillägg och förtydligande:

Jag har alltså inte BARA ätit lax. Jag har ätit saker till laxen (mest surkål och kimchi) och jag har ätit ägg och mejeriprodukter och nötter en massa andra mer eller mindre bra saker. Bara så ni vet.

Apati?

Det här kan vara blogguppehållsrekord för min del. Jag tror det. Jaja, det är sånt som händer…

Min energinivå är noll igen. Fattar inte varför, men det blir ju så lite då och då. Jag går mest omkring i en luddig dvala och orkar inte riktigt ta mig för att göra någonting. Jag somnar en stund mitt på dagen, somnar oftast igen i soffan framför tvn på kvällen, vaknar och går och lägger mig i sängen, somnar ganska snabbt igen och kommer knappt upp på morgonen för att jag är så trött. Hushållet blir lidande, vovven blir lidande (för tyvärr får jag i de här perioderna ingen energi av att vara ute i friska luften med honom utan blir om möjligt bara ännu tröttare av det), ingenting blir gjort. Jag har som vanligt en lång lista på saker som behöver göras och allt jag gör är att titta på den och skjuta upp allt, även saker som absolut inte får skjutas upp. Motivationen är lika mycket på noll som energin. De går dessvärre hand i hand.

Jag hatar verkligen de här perioderna innerligt. Inte vet jag varför de dyker upp med (o)jämna mellanrum heller. Mitt i alltihop kan jag få energiruscher då jag far runt som en furie och får lika mycket gjort på en timme som jag sedan gör på flera dagar, men så försvinner energin igen som om någon har tryckt på en av-knapp i min hjärna och jag blir en trött och motivationslös klump som bara existerar i blindo igen.

För tillfället sitter jag mest och läser en massa om aktier och sånt och det har väl i och för sig sina fördelar att jag lär mig en del om det, men ändå. Lite diskande, lite hundpromenerande och lite ringande till diverse instanser skulle inte skada. Inte matlådematlagning heller. Det skulle jag ha ägnat några kvällar åt den här veckan var tanken, men icke sa nicke. Här lagas det faktiskt ingen mat över huvud taget. *gäsp*